Jag har läst väldigt mycket om minimalism den senaste tiden. Mest för att få inspiration och finna mod till att fortsätta rensningen hemma. För när allt skrot är borta återstår prylarna som har en känslomässig mening trots att de aldrig används.
Räknade till 31 vinglas idag. Ett hittade jag på loppis, fyra handmålade och fantastiskt vackra stora vinglas, 2 som jag fått av mamma, 12 Kosta Boda Chateau och 12 diskmaskinsvänliga glas med färgglada fossingar. 9 glas har jag lyckats rensa ut. Kvar blev Kosta Boda och 10 av de diskmaskinsvänliga glasen. En dag i framtiden är jag redo att fatta nästa beslut och idag är jag nöjd att inte längre ha 31 vinglas utan "bara" 22 vinglas. Att ta bort 30% är icke att förakta menar jag.
Men idag känner jag mig nöjd och lite mer space syns i skåpen.
torsdag 24 september 2015
onsdag 9 september 2015
Lergrytans existensberättigande
Från att bära ut flera svarta sopsäckar i veckan har jag kommit till att mest ha saker som är hela och funktionella. Det är inte längre lika lätt att kasta eller ge bort något utan det dyker upp ett men här och ett men där.
Som min gamla lergryta. Jag fick den av mamma för många år sedan... nja, stal den när hon försökte kasta den. Höll antagligen ett litet brandtal om dess fantastiska funktionalitet och att den skulle räddas av mig också.
Men nu står den i ett skåp och tar plats. Visst, plats finns men det är inte därför jag minskar antalet prylar. Tommare skåp lättar min andning. Det som inte syns kan också tynga för att man vet att grejerna trängs bakom en dörr men nu börjar skåpen bli luftiga. Och jag är mindre kompakt under tyngden.
Jag ska höra om mor har ändrat sig och tar tillbaka lergrytan annars åker den ut. Det är hursomhelst ändå inte en jävel som äter något jag har lagat i den.
Som min gamla lergryta. Jag fick den av mamma för många år sedan... nja, stal den när hon försökte kasta den. Höll antagligen ett litet brandtal om dess fantastiska funktionalitet och att den skulle räddas av mig också.
Men nu står den i ett skåp och tar plats. Visst, plats finns men det är inte därför jag minskar antalet prylar. Tommare skåp lättar min andning. Det som inte syns kan också tynga för att man vet att grejerna trängs bakom en dörr men nu börjar skåpen bli luftiga. Och jag är mindre kompakt under tyngden.
Jag ska höra om mor har ändrat sig och tar tillbaka lergrytan annars åker den ut. Det är hursomhelst ändå inte en jävel som äter något jag har lagat i den.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)